För några veckor sedan var jag pinsam på ett helt annat sätt på min nya arbetsplats på universitetet. Från lunchrummet såg jag några studenter som verkade söka någon person, de tittade in mot de lunchande lärarna. Ingen kollega reagerade, men jag gick dit och öppnade. De skulle lämna något laborativt material till en lärare och jag följde med för att låsa upp. Då jag kikade på studenterna lite närmare utbrast jag, riktad mot en av dem: "Oj, vad du är lik Martin Johansson!" Och det var ju också HAN. Kul!
Jag brukar mest kalla honom "Surdegskungen" så här hemmavid. Jag håller koll i hans blogg, har köpt två av hans tre brödböcker (ska förstås köpa den senaste också!) och har inspirerats av honom till bättre brödbak de senaste åren. Inte konstigt att jag blev hänförd av att träffa honom!
En kändis som (kanske) pluggar på universitetet där jag precis börjat jobba! Hela dagen kändes liksom lite extra rolig efter detta möte. Mina kollegor tyckte nog att jag mest var... ja... pinsam... Men det struntar jag i. Jag planerar att ta med hans böcker till jobbet för att någon gång se till att få dem signerade! Om vi någonsin möts i trapphuset igen, alltså.
