Alltid mamma... pinsamt!

Fastän jag numera arbetar med vuxna personer (deltid bara!) så kan jag inte hjälpa att jag känner mig som en mamma... Senast förra veckan på Stockholms Universitet när jag fick en liten rundvandring av ett par nya kollegor. Det bara liksom flög ur mig, utan att jag kunde hejda mig... Ett par tjejer stod och pratade med varandra, den ena rökte på en cigarett. Och precis när vi gick förbi fimpade hon på marken och trampade på fimpen medan samtalet fortsatte. Tror någon att jag kunde stoppa mig? Nej då. Jag högg direkt: "Hallå där, du tappade något". Tjejen tittade förvånat på mig. Jag vred om kniven: "Fimpen! Släng den i soptunnan istället." Hon suckade och jag och mina kollegor gick vidare. Tror att hon tog upp den. Det blev förstås pinsamt eftersom det inte är "normalt" att folk bryr sig. Suck... men en mamma är väl allas mamma?