Livets bröd

Bröd har ändå en lång tradition hos oss männsikor. Vi har alltid bakat bröd. Visst är det en sanning med modifikation. Stenåldersdieten bestod visserligen mest av kött, nötter och rötter. Den senaste forskningen visar att vi mår bra av dieter av modellen GI och LCHF, men bröd har ändå hängt med under en så lång tid att vi liksom programmerats att gilla detta enkla livsmedel. Som i sin enkelhet är så fantastiskt. Det får mig att tänka på avsittet i Johannesevangeliet 6 verserna 24-36 där vi kan läsa Jesu ord "Jag är livets bröd, den som kommer till mig skall aldig hungra och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta..." (Joh. 3:36)

Lite coolt. Inte bara för att precis alla kan förstå liknelsen, utan för att det är så sant som det är sagt på flera plan. Vissa har använt liknelsen i litteraturen, t.ex. Astrid Lindgren som i boken Mio min Mio uppfunnit bröd som mättar och vatten som släcker törsten till de modiga gossarna som reser iväg för att rädda "världen". Tolkiens alvbröd känns också som sprunget ur Jesu ord. Det är tydligt. Bröd är viktigt som basföda och vi människor förstår precis symboliken. Sedan är det upp till var och en att tro på Jesu ord eller inte.

Alla har vi väl suttit på någon middag där det serverats god mat, suverän dryck och ett underbart bröd! Vad är det man pratar om kring bordet? Jo, brödet! "Vilket fantastiskt bröd! Vem har bakat det? Kan jag få receptet?" Vi säger att köttet är mört, att vinet passar perfekt till maträtten och att desserten är precis lagom söt. Men vi vågar oss på att ääääälska brödet. Fastän det är det enklaste av alla rätterna. Bara lite mjöl, vatten och salt.

Jag tog precis ut två bröd ur ugnen. Surdegen drog jag igång i går på kvällen, degen körde jag tidigt i morse och lät den stå i kylen över dagen för att slutligen tas ut vid 15.00 och gräddas vid 16.45 i form av två avlånga brödlimpor. Surdeg av råg, sedan specialvetemjöl, vatten och salt. Vi ska äta det med tillbehören parmaskinka, tomater, sallad, oliver, fint skuren parmesanost, räkor och majonnäs samt färskost som vi själv piffar upp med vitlök och torkade örtkryddor. Också barnen gillar denna "fredagsmat" som med fördel kan varieras med god salami eller annat man gillar. Brödet är och förblir huvudpersonen. Historiskt, åtminstone sedan Jesu tid, och enligt min mening än idag.