Invecklat utvecklingssamtal

Imorgon har jag utvecklingssamtal. Alltså inte i rollen som lärare utan "mitt eget" utvecklingssamtal med min chef, rektorn. Efter snart två år på min arbetsplats är det dax. Jag såg framför mig att jag skulle dansa in på kontoret, sätta mig på en stol och lyssna till rektorns syn på mitt arbete och hur han därefter vill utveckla mig. Det hela skulle väl ta en kvart, max en halvtimme. Men så fick vi en slags manual att utgå ifrån. Det var flera veckor sedan, jag har bara låtit den ligga och mogna till nu...

Och nu har jag ägnat en god stund (en och en halv timme!) åt att faktiskt gå igenom manualen och punkt för punkt besvara frågorna som fanns. Det hela blev fem sidor, datorskrivet, varav manualen i sig stod för 1,5 sidor luftig text med punktlistor. Jag har babblat på i 3,5 sidor! Och undvikit radbrytningar för att snåla..! Vad i friden är det jag har gjort??? Jag har förberett en tvåtimmars monolog som rektor-stackarn ska måsta genomlida! Om han inte somnar så är han en riktig tuffing. Suck! Tänk att det ska vara så svårt att bara vara kortfattad! (Och det har jag glömt att skriva in på frågan om vilka som är mina svaga sidor. Det blir ännu ett stycke på ett par rader som jag måste föra in. "Svårt att uttrycka mig kortfattat i skrift." Men det ser så litet, tanigt och ensamt ut så jag fyller på med exempel och förklaringar som alltid...)

Eftersom jag anser mig vara någorlunda smart känns det som om variant ett - glida in, sitta ned och lyssna i typ en kvart - kommer att gynna mig och min blivande löneutveckling bättre än variant tvåtimmarsmonolog. Eller...?