Det är ju väldigt roligt att prata med gamla vänner, sådana från "förr" som man inte umgåtts med på mycket länge men som man ändå minns och tycker om. En sådan gammal väninna hittade mig för en tid sedan och nu inser jag att det inte alltid är så lätt att hitta folk. Jag är en sådan "svår" person. Dels har jag flyttat långt (från Skellefteå i Västerbotten till Stockholmstrakten) och dels har jag bytt efternamn när jag gifte mig för 15 år sedan. Från ett superovanligt (bara min släkt heter så) till ett väldigt vanligt. Kort och gott: Från Monica Idergard till Monica Andersson. Nu var det sagt. Jag har egentligen aldrig brytt mig speciellt mycket om namn, alla måste ju heta något, men jag inser ju att det måste vara närapå omöjligt att hitta igen folk som har bytt efternamn. Nåja, min gamla väninna hittade mig via släkten, så det kan ju förstås fungera.
Många väljer att "gå med i" Facebook för att kunna hålla reda på folk bättre. Jag har valt att inte vara med där av den anledningen att jag inte vill vara den enda i världen som inte har några "vänner" där... snyft..! Visserligen har både min man och min bror sagt att de naturligtvis skulle "adda" mig direkt, men man kan ju aldrig veta. Skulle se just snyggt ut om man kom med i Guinness rekordbok som "kvinnan med minst antal Facebook-vänner i världen"... Jag avvaktar ännu så länge, faktiskt, men jag är glad att andra är bättre på att hålla koll och hålla kontakten. Fortsätt så!
2 kommentarer:
Jag skulle oxå adda dig :)
Jag också (har väl inget val efter ditt inlägg..)
Skicka en kommentar