Igår ringde jag en pianostämmare. Det har inte blivit av på sisådär 20 år... Som tur var hade han tid att komma redan idag. Efter drygt två timmar hade han fått pianot halvstämt, d.v.s. det fattas ännu lite innan det är perfekt. Vi får anlita honom igen till hösten för att slutföra jobbet. Men nu är pianot i alla fall stämt "inom sig" så att det låter fint att spela. Kul! (Den observante undrar nog vad det är för fult spännband som sitter mitt i pianot. Det är såklart en säkerhetsanordning för att barn inte ska klippa av fingrar på andra barn när de blir trötta på musiken och smäller igen locket... min pappa Einå tänker på ALLT!)
Samtidigt hade jag satt igång en variant av "Urbans tyska surdegsbröd" som jag har provat en gång tidigare. Den s.k. raskdegen fick jäsa dubbelt så länge eftersom jag inte kunde köra igång assistenten medan pianostämmaren var här och jobbade. Jag misstänker att han skulle ha störts av ljudet... Nåja, det blev mycket goda små bullar istället för limpor denna gång. Bara för att det är så enkelt att ta fram lagom många till frukost. Lillebror som vägrat smaka något bröd med fänkål i åt med god aptit. Tills jag avslöjade att det faktiskt var fänkål i... (Jag hade piffat upp receptet med ett par matskedar stött fänkål och även penslat bullarna med sirapsvatten och strött över rågflingor). Oj, vad arg han blev. Och vad äckligt brödet blev helt plötsligt. Barn är för roliga!
Det är min lilla svärmor som har broderat texten på bakduken, hon tycker att det ska vara ordning och reda så att man vet vad som är vad bland textilierna. Tack, May!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar