Jodå, det mörka och grova brödet blev mycket gott. Vi provsmakade samma kväll och även döttrarna gillade brödet fastän de normalt sett föredrar mindre grov konsistens på smörgåsarna. Lillebror vågade förstås inte smaka, fastän jag lovade dyrt och heligt att det var helt fänkålsfritt den här gången. Nåväl, han gillar i alla fall annat - vanligt - hembakt bröd, t.ex. småbullarna av Urbans tyska surdegsbröd.
Oerhört gott blev brödet med hemgravad lax och hemmixad gravlaxsås. Det grova, lite syrliga brödet med tydliga vetekorn i smakade utmärkt med den salta laxen och den sötsurt dilliga såsen. Lite "pretto-varning" eftersom allt var så hemlagat, men smaskigt. Min man är rädd att jag ska börja odla egna kakaoplantor och göra egen choklad i min strävan efter "hemgjort och utan tillsatser". Töntigt! Men en liten plats i rabatten för kryddväxter har jag minsann skaffat mig...
Hållbarhet är något man ofta hör talas om i samband med surdeg. Själv är jag väl inte helt övertygad ännu eftersom jag tycker att allt bröd tyvärr känns tyngre och hårdare dagen efter, men det grova brödet har varit gott två dagar efter bakningen. Det kan ju bero på att brödet inte bara består av glutentrådar och luftbubblor utan är kompaktare, saftigare och mäktigare redan från början. Jag återkommer med bilder. Nu ska jag baka mera Lyxigt knäckebröd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar