Mattefest på riktigt

Mina elever i matematik och jag har myntat uttrycket "mattefest". Det kommer ursprungligen av min önskan att göra matematiklektionerna så positiva som möjligt och jag brukar därför säga att matematik är riktigt festligt. Det är med andra ord mattefest varje gång vi har lektion. I går råkade jag dessvärre inför naturvetarklassen haspla ur mig att jag tyckte att dagens avsnitt var det tråkigaste i matematiken... Inte så smart eller pedagogiskt! Att sprida negativ stämning i ett ämne som elever kan uppfatta som svårt är inte att rekommendera. Jag försökte såklart släta över det hela genom att i slutet av lektionen hävda att det faktiskt varit riktigt roligt "...eller hur?" och att jag ångrade mitt tidigare yttrande. Trovärdigt? Nja.

Medan middagens potatisgratäng gräddades slängde jag ihop ett par sådana där marmorerade sockerkakor som är så goda och proppade in i ugnen. Dessa fick kallna i förrådet och idag bjöd jag mina gulliga elever på riktig mattefest. Skolan bjöd på kaffe, te och saft och så fikade vi tillsammans innan vi körde igång med nästa genomgång. Det var trevligt. Lite orättvis känner jag mig dock gentemot mina andra klasser (en grupp i samhällskunskap och en i Matematik B-kurs), men det var just för dessa elever som jag spred dåliga vibbar och därmed behövde jag neutralisera detta med goda sockerkakor... Det är också enklare att bjuda 16 elever än 30... framför allt är det lättare att baka till färre. Hoppas att alla förstår.

Gamla vänner

Det är ju väldigt roligt att prata med gamla vänner, sådana från "förr" som man inte umgåtts med på mycket länge men som man ändå minns och tycker om. En sådan gammal väninna hittade mig för en tid sedan och nu inser jag att det inte alltid är så lätt att hitta folk. Jag är en sådan "svår" person. Dels har jag flyttat långt (från Skellefteå i Västerbotten till Stockholmstrakten) och dels har jag bytt efternamn när jag gifte mig för 15 år sedan. Från ett superovanligt (bara min släkt heter så) till ett väldigt vanligt. Kort och gott: Från Monica Idergard till Monica Andersson. Nu var det sagt. Jag har egentligen aldrig brytt mig speciellt mycket om namn, alla måste ju heta något, men jag inser ju att det måste vara närapå omöjligt att hitta igen folk som har bytt efternamn. Nåja, min gamla väninna hittade mig via släkten, så det kan ju förstås fungera.

Många väljer att "gå med i" Facebook för att kunna hålla reda på folk bättre. Jag har valt att inte vara med där av den anledningen att jag inte vill vara den enda i världen som inte har några "vänner" där... snyft..! Visserligen har både min man och min bror sagt att de naturligtvis skulle "adda" mig direkt, men man kan ju aldrig veta. Skulle se just snyggt ut om man kom med i Guinness rekordbok som "kvinnan med minst antal Facebook-vänner i världen"... Jag avvaktar ännu så länge, faktiskt, men jag är glad att andra är bättre på att hålla koll och hålla kontakten. Fortsätt så!

Prinsessan på ärten...

...är någon jag alltid sympatiserat med. Det har alltid varit viktigt för mig att både sova ganska mycket och att ligga bekvämt när jag ska somna. Jag har t.ex. aldrig sovit gott "borta". Det har som regel varit obekvämt på något konkret vis, väldigt ofta för hårt, men jag har också lidit av att det varit för kallt, för oskön kudde eller av konstiga ljud eller obehagliga lukter när jag sovit "borta". Och de få gånger i mitt liv som jag har tältat eller av annan anledning behövt sova på liggunderlag så har just "sovandet" inte varit speciellt omfattande de aktuella nätterna. Fy, vad obekvämt!

Tyvärr har detta med sovbekymren blivit värre med åldern. Och nu har också min egen säng drabbats av obekvämlighet. Vi köpte nya sängar när vi för 10 år sedan väntade mellandottern. Det var bråttom, inte hade jag lust att prova ut sängar länge på IKEA med den jättemagen. Jag vägde ett antal extra kilon, helt naturligt, men förväntade mig att gå ned till den ganska smala "normalvikten" efter bebin kommit (TJI FICK JAG!)och valde därmed en säng som borde ha passat. Medelmjuk, medelpris.

Det är bara det att jag inte alls nått tillbaka till min "normalvikt". Och så har graviditet nr 3 gjort sitt efter detta. Min säng har blivit en mjuk och läskig "båt" där man inte kan ligga på annat sätt än på rygg. Nu köpte vi visserligen en ny säng till lillebror för ca tre år sedan av någon medelhård modell. Också IKEA. Den har jag lagt rabarber på. Problemet är bara att den sängen är FÖR hård. Axlar, höfter och knän känns som de enda punkter som får stöd när man ligger på sidan. Hu, vad ont man får i kroppen av den behandlingen!

Jag har försökt att modifiera sängen med extra bäddmadrasser från förrådet för att få lite mjukare yta, men ack, det hjälper inte denna prinsessa... Maken tycker att jag är fånig och menar att jag väl får köpa en ny säng. Jag anser att vi båda behöver nya sängar, eftersom de nyare modellerna är mycket högre än de vi har och då skulle det bli knasig nivåskillnad mellan våra sovplatser... Han menar dock att hans säng minsann är skön och att den ska vara kvar... Suck! Det måste nog ändå bli en liten shoppingtur, för nu börjar jag vara tröööööttttt....zzzzznarrrrkkkk...

Bra bröd och kördag

Ofta händer mycket kul på en och samma gång. Som idag. Tja, att lillebror vaknade vid halv sju var ju inte så jättekul, men att de runda linfrö- och grahamsbröden som jag bakade sent igår kväll (bilden) och lämnade framme över natten blev så jättegoda var ju riktigt roligt. Vi åt dem med leverpastej och krispig, svensk gurka. Sedan åkte jag på Gospelagos kördag. Maken var förkyld med halsont och fick helt enkelt stanna hemma med barnen. Barnen blev ledsna eftersom de sett fram emot en rolig dag hos sin favorit-morbror (de har bara en...) med utelunch och go´fika på stan och allt vad det innebär. Men jag, jag blev bara glad idag. Inte för att maken missade det hela, men för att det var så fantastiskt kul. Kören bjöds på hela alltet av Såstaholm Hotell & Konferens i Täby, ett otroligt vackert och underbart trevligt ställe. Vi övade låtar, hade drama- och rörelsepass och åt god mat och gott fikabröd. Solen sken och jag lyckades få åka med en körkompis (så slapp jag nervositeten det innebär när jag ska försöka hitta med bil i Stockholmstrakten, trots att jag både har karta och GPS...)så det blev en väldigt bra dag. Nu är jag trött och imorgon vankas det höstskoinköp å döttrarnas vägnar. Det blir inte lika roligt, dessvärre...Dags att sussa!

Ofräscht

Somliga tycker att jag överdriver eller att jag t.o.m. har "bacillskräck", men jag är fruktansvärt störd på att folk är så... ofräscha... I begreppet väver jag in allt ifrån extremt ostädade hem till allmänt dålig handhygien vid matlagning.

Jag har svårt för att äta mat på restauranger eftersom jag inte tror att man som regel håller någon speciellt god hygien. Sorry, men här drar jag i princip alla över en kam. Självklart finns undantag, kanske de riktigt lyxiga och dyra krogarna också satsar lite extra på renlighet, men det är inte alls säkert.

I somras såg jag en manlig anställd på smörgåskedjan Sandy´s hantera baguetterna med samma plasthandskar som han precis gned svetten ur pannan och justerade hårpiskan i nacken med. Det fick mig genast att lämna kön och gå hungrig på stan innan jag kunde åka hem och laga egen mat. Utanför det fina och kända bageriet/caféet i centrum där jag bor ser jag bagarna stå och ta rökpauser, med sina solkiga rockar och förkläden på. Det är inte så fräscht. På andra håll hanteras mat och pengar med samma händer, vilket är vämjeligt. Bord torkas med sunkiga och slitna gamla trasor som jag antar innehåller en ansenlig mängd bakterier. För att inte tala om snusket som jag inte alls ser. I köken. Bakom disken. Hur personal går på toaletten med sina förkläden på, kanske struntar i att tvätta sig... och fortsätter fixa med maten. Det är nog inte bara ICA Maxi som packar om gammal köttfärs tror jag...

Sedan verkar också vanligt folk vara rätt så ofräscha "på allmän plats". Ungdomar som hela tiden spottar - direkt framför fötterna när man står och pratar med dem utomhus. Superäckligt! Jag såg för några månader sedan en av mina f.d. gymnasieelever komma ut ifrån Jula tillsammans med sin pappa. Direkt utanför butiken petar farsan ut sin jättesnus med fingret och drar av den begagnade prillan på en av Julas betongstolpar vid entrén. Och jag som ibland undrat varför elever inte kan slänga skräp i soptunnorna... Jätteofräscht! Rökare som bara fimpar var som helst är väldigt läskiga. Här ser man ofta riktigt usla föredömen hos den vuxna befolkningen. Vid busshållplatsen stod för någon vecka sedan en flott klädd kvinna i 30-årsåldern, fimpade ciggisen på marken och gick nöjd på bussen. Hon var förstås för fin och viktig för att kunna omhänderta sin egen fimp och förpassa den till soptunnan intill...

Då misstänker jag att människor har en ganska oren hemmiljö också. Kan fimp-kvinnan, snus-gubben eller spott-ungdomarna verkligen hålla sina hem rena? Tror inte det. Folk tvättar sig inte efter toalettbesök, det har undersökningar visat. Jag gissar att de fixar med mat utan att vara ordentligt rena. Har gamla sura disktrasor och kökshanddukar som inte tvättats på länge. Somliga torkar upp från golvet med disktrasan som de sedan torkar bordet med. Dagisbarn är med och lagar maten eller dukar utan att vara tvättade (och spritade!) först. Och städa verkar inte vara så modernt längre... Hellre verkar folk ägna en extra timme på café - de måste ju få köpa sig något fikabröd ibland eftersom de näppeligen har något eget hemma - än motsvarande tid till att skura sina golv med rotborste. Bläk!

På TV inspireras vi dessutom av en hop "kockar" som slabbar och slafsar, både med kökshanddukar som torkar både det ena och det andra och med sina fingrar och skedar som de smakar av med utan att tvätta av mellan varven. Ser inte alls trevligt ut. Bara ofräscht.

Näe, jag vet inte riktigt hur detta ska sluta. Jag föredrar naturligtvis min egen mat, för då vet jag hur hygienen varit. Ungarna får gärna vara med i köket, med håret ihopsatt, ärmarna uppvikta och händerna tvättade och spritade (som mellandottern på bilden nedan när hon bakade kladdkaka). Mitt enda problem är att jag inte vet hur råvarorna hanterats innan de hamnat i mitt kök... det är lite obehagligt, men något jag får stå ut med. Restaurangmat undviker jag så långt det går och som tur är har jag bara fräscha vänner, fniss!

Jobbat mest

Nähä, i veckan har det mest blivit jobb, faktiskt. Jag har hunnit baka en dubbel-sats bröd med graham och linfrö, d.v.s. på ca 1 liter vatten, men annars blev det bara en misslyckad sockerkaka med päron och kanel samt en vanlig, enkel kladdkaka under förra helgen. Imorgon SKA det bli bullar. När flickorna kommer hem från skolan tar de yogurt och flingor till mellanmål, men det måste finnas bullar ifall de blir lite sugna!

Däremot har det blivit lite "rejäl" mat några gånger. Vi har grillat entrecote både i lördags och nu ikväll. Oj, vad gott det var! Maken skär skivor som han bankar till lite och sedan grillar väldigt hastigt. Till det har vi ätit ugnssaker (potatis, morot och vitkål) och egen tzatziki med mycket vitlök. Ikväll var min bror här så då blev det förrätt - vanlig, hederlig räkcocktail med olika salladssorter, tomater och massor med räkor som vi toppade med dillig majonnäs- och gräddfilssås och kombinerade med rostat vitt surdegsbröd. Min bror bjöd på "bubbel" före förrätten och sedan ett vitt, gott vin. Till entrecoten bjöd han förstås på rött vin.

Eftersom vi blev så mätta av maten behövdes inte någon speciell efterrätt. Istället hade jag slängt ihop ett gäng chokladtryfflar i små kakformar (lite större form än knäckformar). Här är ett ungefärligt recept:

Chokladtryffel:

1,5 dl grädde kokas upp i en liten kastrull och hälls direkt över
ca 140 g mörk choklad, 70% (Jag hade Willys choklad som är jättegod!)
Blanda med en sked tills chokladen smälter in i grädden och du får en härligt mjuk smet. Man kan tillsätta lite vaniljsocker om man föredrar sötare tryffel. Jag skedade ned smeten i små pappersformar och ställde dem sedan i kylen. Enkelt att ta fram och servera till kaffet. Man kan pudra på lite kakao om man vill. Eller toppa med en kanderad mandel om man är på riktigt festhumör.

Man kan också ställa in skålen i kylen och sedan rulla kulor när smeten kallnat. Kulorna kan i sin tur rullas i kakao, ev. + lite socker. Jag tycker att det är skönt att slippa "hantera" chokladsmeten med händerna i dessa förkylningstider...

Kanderad mandel gjorde jag så här i somras:

I en torr stekpanna av gjutjärn hällde jag lite strösocker. En deciliter ungefär. Sedan fick detta smälta ned. När sockret började bli brunt tillsatte jag sötmandel, så många jag tyckte skulle rymmas i sockret. Jag drog pannan av värmen och rörde runt. Det stelnade fort och jag hällde ut mandelsockret på ett bakpapper där det fick svalna innan jag knäckte det i lagom stora bitar. Jättegott!

Bakgalen!

Oaaaaah! Jag är helt bakgalen nu! Bröd, bröd och åter bröd! Min familj har tröttnat och själv är jag lite less på att äta de goda surdegs- eller jäst-bröden som formligen väller fram ur ugnen! Jag hinner inte ens skriva recepten på min blogg. Och lika bra är det eftersom det roligaste av allt är att JAG INTE FÖLJER NÅGRA RECEPT!

Favoritbröd just nu är:

- Vanliga sirapslimpor med surdeg och ev. liten dutta vanlig jäst för att orka bli höga (jag tror att jag skrivit något receptliknande... ) som barnen gillar
- Vitt surdegsbröd fast på rågsur (har gjort något sedan förr som jag kallat mitt bästa bröd eller något liknande)
- Lite "lantis"-vitt bröd som fått i sig ett par deciliter grahamsmjöl och en deciliter linfrö. Detta blir fantastiskt gott och alla i familjen gillar det. Bara man inte talar om för lillebror att det är hembakt. Han föredrar köpesbröd, dessvärre...
- Egna små knäckebröd som man kan göra av vilken deg som helst, gärna av grovt mjöl. Recept har jag redan lagt ut.

Jag följer inga recept, tar bara ut surdegsgrund ur kylen lite på måfå och blandar i rågmjöl och vatten på måfå, både i den surdeg som jag ska baka av dagen därpå och i själva glasburken i kylen. Väldigt lustigt, för hittills har det inte misslyckats med rågsur. Att däremot förvandla en rågsur till en vetesur och använda Kungsörnens vetemjöl visade sig inte så lyckat. Den fick absolut ingen sprutt alls.

Min rekommendation till alla hemmabagare är numera: prova att köra lite på känn. Om man har ont om tid och inte ids köra hushållsassistent är också bra tips att göra mindre degar med elvispens degkrokar och att låta degen jäsa i kylen under dagen då man är på jobbet. Det blir mycket enkelt; på kvällen drar man igång sin surdegsgrund, på morgonen vispar man ihop en deg (tar max 10 minuter med bortstädning!) och på eftermiddagen formar man och gräddar bröden. Superbra!

Men i veckan ska jag också baka lite fikabröd. Efter sommarlovet har vi bara kvar en burk drömmar i frysen och det räcker inte långt i en barnfamilj. Det ska bli bullar, kladdmuffins och några sockerkakor minsann!

Sommarlov och stuglimpa

Det är ganska uppenbart att jag har sommarlov, eftersom jag inte skrivit något endaste inlägg på över en månad. I korthet kan jag säga detta:

Jag ägnar mig åt att slöa, slappa, vila och ta det lugnt. Det händer att jag lägger någon timme på att läsa böcker och några kvartar på att baka. Utöver denna hektiska tillvaro hinner jag också gå eller jogga (snarare: lufsa!) i skogen längs stigar på härlig tallhed. Allt detta passar mig utmärkt och det mesta funkar fint oavsett väder.

Självklart blir det en del grillning och annat med matfix, men vi försöker hålla allt på en enkel och lättsam nivå vad gäller arbetsintensiteten. Vi grillar som vanligt gärna lax, hel fläskkarré, köttfärsbiffar, kyckling i olika form och fläskfilé, men det har hittills inte blivit någon entrecote, vilket jag faktiskt inte har saknat speciellt mycket. Förrän nu när jag tänker på det... I morgon blir det lammkotletter på grillen. Gott är också att lägga broccoli, lök, tomater och andra trevliga grönsaker i folie och köra en stund bredvid köttet.

När det gäller bakning har det blivit såväl fikabröd som matbröd. Bullar, kladd-rutor, sockerkakor och drömmar är enkelt och kräver inte många ingredienser. Jag har bakat en hel del långfranskor (med och utan kruskakli), småfranskor (se bild nedan) och vanliga rågsiktslimpor inspirerade av Martin Johansson (förstås!) där idén varit att man startar en mjöl+vatten-blandning kvällen innan och bakar resten på morgonen (se bild ovan). Jag har tagit ca 2 dl mjöl + 2 dl vatten och blandat och plastat på kvällen. Nästa morgon har det blivit ytterligare 2-3 dl vatten och lagom mycket mjöl. Då behövs bara 25 g jäst eller så.



Men till slut behövde jag ändå en surdeg, trots att jag bara har en elvisp att jobba med. Den surdeg jag satte av grovt rågmjöl blev klar för några dagar sedan och har gett några riktigt goda råglimpor med brödkryddor och rejält med sirap. Jag har fuskat upp surdegen med lite jäst för säkerhets skull (se bild nederst).

Mmmmm...! Råglimpa med smör och ost! Och gärna någon skiva äpple på. En perfekt start på dagen!

Mycket praktiskt för semesterfirare har varit att blanda en deg till en stor limpa på kvällen och sedan låta den jäsa helt i kylen till nästa morgon då det har varit lätt att platta ut och rulla ihop degen till en fin limpa som fått jäsa en timme innan gräddning. Detta har krävt minimalt med arbete. Allt som behövs är plats i kylen, vilket kan vara nog så svårt... Så här gjorde jag min s.k. stuglimpa:

Stuglimpa (1 stor eller 2 små)

Kväll 1:
Ta 1/2 dl rågsurdegsgrund ur kylen och blanda i 1/2 dl grovt rågmjöl och ca 0,6 dl ljummet vatten. Täck med plast och låt stå framme ett dygn.
Kväll 2:
Smält en klick smör och häll i 3 dl vätska (jag tog vatten + mjölk) som får bli fingervarmt.
Smula 12,5 g jäst (1/4 pkt) i en degbunke och häll spadet över.
Blanda i surdegsgrunden som vuxit till sig och bubblar fint. Jag tog knappt 1,5 dl av den.
Tillsätt brödkryddor efter smak, jag tog ca 1 msk malda brödkryddor som består av anis och fänkål.
Tillsätt också sirap efter behag, jag tog ett par matskedar (tror jag...)
Tillsätt 1 tsk salt och blanda detta med elvispens degkrokar på låg hastighet.
Häll i mjöl efter behag. Jag tog 3 dl grovt rågmjöl och resten, knappt 5 dl, vetemjöl. Man kan också ta rågsikt (som är en blandning av fint rågmjöl och vetemjöl) om man hellre vill. Det grova rågmjölet ger mustig och "rågig" smak. Ta inte allt vetemjöl på en gång, kör elvispen tills degen känns ganska bra. Den blir tung och lite klibbig. Plasta in bunken och ställ i kylen över natten.
Morgon 3:
Ta ut degen, häll ut på mjölat bakbord, platta till klumpen med handen och rulla ihop till en stor limpa. Låt den jäsa minst en timme. Pensla limpan med sirapsvatten innan gräddning. Jag värmde ugnen till 250 grader, satte i brödet och sänkte direkt till 225 grader, körde 15 minuter, penslade på lite mera sirapsvatten, sänkte till 200 grader, körde 15 minuter och sänkte till 175 grader för ytterligare 10-15 minuter. Låt limpan svalna på galler utan bakduk. Går garanterat hem hos barn som normalt sett inte föredrar surdegsbröd... typ mina egna ungar...!



När jobbet dragit igång kanske jag hinner med bloggen lite mera regelbundet... vem vet...? Semestertider är ju så väldigt hektiska...

Kul konsert och brödflopp

Igår hade vi vår gospelkonsert, kören Gospelago som jag är med i. Oj, vad roligt det var. Men lite jobbigt eftersom rösten inte är van vid att den används så intensivt så länge i sträck. Vi började öva kl. 17.30 och konserten hölls kl. 20-21. Aningens "sönderskriken" var rösten den kvällen... Nåja, de ca 30 personer som sökt sig till Ingarö kyrka i regnet en fredagskväll verkade ganska nöjda i alla fall.

Idag bakade jag "mitt eget" ljusa surdegsbröd. Den här gången hade jag "matat" surdegsgrunden som bara står i kylen mellan gångerna med enbart specialvetemjöl sedan förra baket sex dygn innan. Normalt är den en rågsurdegsgrund. Igårkväll när jag skulle starta igång det hela och tog ut surgrunden såg den för eländig ut. Ovanpå den vanliga smeten låg ett lager vatten. Hu, vad tråkigt, tänkte jag. Men det fanns inget mögel och det luktade helt normalt. Jag blandade runt och använde ändå. I morse fanns en härligt ljus och bubblande början till deg sedan jag matat på med mera vatten och specialvete. (Den överblivna slurken matade jag bara med rågmjöl och vatten som Martin Johansson lärt ut för säkerhets skull... och ställde i kylen.)

På eftermiddagen hade degen jäst klart och jag formade tre bröd som fick jäsa för länge på plåt. Jag hittade nämligen i kylen ett paket filmjölk som behövde användas och tillverkade ett sådant där snabbt bikarbonat-bröd i en form efter ett recept jag hittat i ett ICA-reklamblad. Brödet skulle gräddas i 75 minuter och så länge fick alltså mina stackars surdegsbröd också vänta på plåt. Inte lyckat alls. Dessa orkade aldrig resa sig i ugnen när jag väl gräddade dem, utan de blev låga och trista. Kanske kan man ändå rosta dem, vi ska prova till frukost i morgon. En riktig flopp... Hoppas bara att filmjölksbrödet blev gott istället. Såhär gjorde jag:

Jacobs enkla valnötsbröd - min variant med aprikoser

4 dl grovt rågmjöl

3 dl dinkelmjöl (sikta genom en finmaskig sil för att slippa klumpar)

1/2 dl linfrö (ska vara krossat, jag hade helt)

1 dl havregryn

1 1/2 tsk salt

1 msk brödkryddor

2 tsk bikarbonat

2 dl grovhackade aprikoser (ska i ursprungsreceptet vara Gojibär, vad nu det är...?)

2 dl grovhackade valnötter

6 dl filmjölk

2 msk rapsolja

2 msk flytande honung

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och strö en form med olja + rågmjöl. Blanda alla torra ingredienser. Blanda sedan ner frukt och nötter. Rör sist i fil, olja och honung. Häll smeten i formen och grädda långt ned i ugnen ca 75 minuter (eller till 96 grader innertemperatur). Låt svalna lite i formen innan brödet får kallna helt på galler under bakduk.

Det här brödet borde göra sig bäst att äta direkt när det svalnat, men jag bakade det så sent så jag måste dela det och spara en del i påse till imorgon. Resten fryser jag in. Vi får se om det kommer att smaka sådär "ladugård" som jag tycker att andra bikarbonat/bakpulver-bröd har gjort. Jästa bröd är som regel godare, men detta gick väldigt fort. Jag återkommer med bilder och smakrecension.

Konsert på fredag!

Åååååh, vad det ska bli roligt när Gospelago har en helt egen gospelkonsert nu på fredag! Jag längtar samtidigt som jag är lite spänd eftersom jag kommer att sjunga solot på en låt för andra gången. Egentligen är jag ingen solist, men när körledaren frågade kunde jag ju inte säga nej. Jag behövde liksom föregå med gott exempel inför övriga körmedlemmar, tänkte jag. Det är en grymt bra låt som Whitney Houston sjunger på sound-track-skivan till filmen The Preachers Wife, "I go to the rock" heter låten. Det är ganska svårt att låta bli att försöka härma originalet, men eftersom min erfarenhet av solosång i kör är noll så anser jag att jag visst får låta mig inspireras av de som "kan". Nåja, kom gärna och lyssna själva på fredag kl. 20.00 i Ingarö kyrka. Se Gospelagos hemsida för mer information.

Idag har lillebror och jag städat och fixat lite. Mest jag. Lite rensa avlopp i tvättstugan, dammsuga, vika tvätt, städa toaletter, packa undan det sista av vinterkläderna, tömma frysen helt (innan servicetekniker kommer på torsdag) och annat roligt... hmmm...

Roligt var dock att se i vår lokaltidning, NackaVärmdöPosten, att flera av mina samhällskunskapselevers insändare publicerats idag. Kolla gärna! Grymma insändare!

Kalas och kallt varmvatten

Vi hade femårskalas för Lukas i lördags. Bilden är från söndagen veckan innan, vid sjön i vårt område. Lukas hade superman-dräkten på sitt kalas, dock...Några av barnen på gatan kom och fikade och lekte under ett par intensiva timmar. Barnkalas är nästan alltid två timmar, nämligen. Och när barnen är tillräckligt stora bjuder man inte in föräldrar. Jag sympatiserar av praktiska skäl med båda dessa oskrivna lagar, speciellt den första. Men det roligaste med barnkalas är faktiskt att få fika med lite föräldrar, tycker jag. Dessutom slipper man ansvara för andras barn om mammor och pappor är med. Men nu var det gatans kompisar som vi känner och som har nära hem. Två mammor fick vi i alla fall träffa över kaffe och tårta.

Tårtan var av enklaste sort. En rulltårta, halverad och fylld med bananmos och hallonsylt (på samma varv) samt toppad med vispgrädde, Lukas 5 år i tårtgelé och lite strössel. Det var bara fem barn, så det räckte gott och väl. Dessutom fick de mumsa på köpes-gifflar, rån och ballerinakex. Att bjuda på hembakta kakor är som att kasta pärlor för svin. Ungar verkar ändå föredra ballerinakex...

Vi gick ut mot slutet av kalaset. En hemsk häxa (=vår 11-åriga Matilda, med mörkt smink runt ögonen och svarta kläder) hade rövat bort en kattunge som hon skulle koka i en gryta (allt snyggt riggat vid lekparken, med katt och gryta!). Barnen måste rädda kattungen genom att utmana häxan på tävlingar. Vi hade planerat fem roliga grenar:

• Kasta kottar i en hink - häxan vann.
• Hoppa IKEA-kassar - barnen vann. Häxan var mycket, mycket klantig och trillade hela tiden...
• "Pomperipossa" (barnen kryper ihop på marken, häxan "gömmer" ett barn under en filt, de andra gissar vilket barn som saknas) - barnen vann. Här måste tilläggas att bara Lukas vågade delta i leken. De andra tyckte att det blev lite för läskigt. Det var ganska lätt att förstå vilket barn som låg gömd under filten...
• Äta kolasnöre snabbast utan att hålla med händerna - häxan vann.
• Springa runt sandlådan, ett barn åt gången mot häxan - barnen vann. Häxan blev mycket trött...

När barnen vunnit befriades katten och barnen fick pris. Klistermärken och melonklyftor. Sedan avslutades kalaset med gottepåsar.

När vi skulle diska undan upptäckte vi att vattnet bara fanns i kall variant. Inte kul. Vi har duschat kallt och haft hinkar med kokt+kallt vatten för att tvätta oss i sedan i lördags. Imorgon kommer fixar-gubben. Suck! Kan bli ny värmepump eller hela pannan. Vi får se.

Trasig frys och tjocka pepparkakor

Näe, vad i hela friden har hänt med vår nya frys? Den visade -14 grader bara! Snabbt som ögat sprang jag över till grannen med kött, lax och mina hembakta produkter. Lämnade lite tekakor och några drömmar i "hyra". Sedan har jag jagat kvitto och service och slängt sådant som förstördes direkt, t.ex. glass och frysta grönsaker. Av någon påse jordgubbar kokade jag sylt.

Då uppstod ju ett problem till: Igår hann jag fixa ihop en deg till vad som skall bli tjocka pepparkakor. Jag har aldrig bakat sådana förr och har bara smakat en enda gång hembakta, stora och hård-mjuka pepparkakor (som tekakor i formen) med smör och ost. De var underbara vill jag minnas och jag ville gärna försöka. Degen var lätt att göra och skulle vila i kylen ett dygn. Det var alltså gräddningsdag idag. Men eftersom frysen är paj får vi lov att grädda lite och äta lite de närmaste dagarna. Degen klarar sig nog inte mer än två extra dygn då den innehåller ägg och mjölk. Men oj, vad goda de blev, de som jag provade grädda tidigare idag! Receptet finns i Vår kokbok och lyder såhär:

Tjocka pepparkakor

2 dl sirap (jag tog hälften mörk och hälften ljus)
1,5 dl socker
75 g margarin eller smör (jag tog smör)
2 tsk kanel (jag tog mera...!)
1 tsk mald nejlika
1 tsk mald ingefära
(jag tog också 1 tsk mald kardemumma, som i vanliga pepparkakor)
1 ägg + 1 äggula
0,5 dl mjölk
1 tsk bikarbonat
1,5 tsk bakpulver
ca 9,5 dl vetemjöl (ca 575 g)

Koka upp sirap och socker, häll det sedan hett över fettet och kryddorna i rostfri bunke. Blanda. Vispa ihop ägg, äggula och mjölk i en liten skål. Rör ner det. Låt stå tills det kallnat, rör då och då. Blanda bikarbonat och bakpulver med lite mjöl. Rör ner det och tillsätt resten av mjölet, lite i taget, och blanda i hop till en deg. Det går bra med en vanlig matsked. Låt vila i plastfolie i kylen ett dygn. Rulla sedan halva degen åt gången till en längd, 6-7 cm i diameter. Skär i 0,5 cm tjocka skivor (som tyvärr blir ovala istället för helt cirkulära, men det går forma till om man orkar) och lägg glest på plåtar. Grädda i 200 graders värme i mitten av ugnen i ca 10 minuter. Kakorna jäser upp och blir tjocka och porösa men ändå lite hårda på ytan. Jättegoda!

Vattkoppor, tekakor och söta drömmar

Vi tror att lillebror har fått vattkoppor. Det har gått i hans förskolegrupp under våren. Men eftersom det bara är några få utslag kan vi inte vara helt säkra. Det är bara att vänta och se. Igår var vi ändå lediga och jag passade på att baka lite tekakor. Ungefär så här gjorde jag:

Tekakor

2 dl 4-korns-kross kokade jag enligt instruktionen på förpackningen. Tror att det var 4 dl vatten och att det fick koka på låg värme i ca 10 minuter. Detta lade jag i degblandaren och tillsatte
ca 7 dl kall mjölk, sedan körde jag några varv för att vätskan skulle få bra temperatur
75 g jäst, smulade i och körde lite
ca 4 msk mörk sirap
ca 2,5 tsk salt
lite brödkrydda (mald anis och fänkål)
rågsikt, det blev nog kring 1,8 liter eller så, det känner man när man kör degen.

Degen fick köra en bra stund, säkert 8-10 minuter på medelfart medan jag strödde på lite mera rågsikt vid ett par tillfällen (jag började med 1,5 liter). Degen var tung och lite klibbig och inte så skönt seg som en surdeg. Sedan fick den jäsa övertäckt med lite mjöl och en handduk. Efter en knapp timme var degbunken fylld till brädden. Jag brottade ut den klibbiga degen på mjölad diskbänk och delade av en lång bit som jag delade i mindre bitar. Dessa kavlade jag till med kruskavel så att de blev ca 1 cm tjocka innan jag lade dem på plåtar. Bröden fick jäsa ca 30 minuter till och sedan gräddade jag dem i 10 minuter i mitten av ugnen som var värmd till 225 grader. Det blev jättegoda, fint ljusbruna tekakor som passar bra med ost och skinka.




Sedan ville Lukas baka drömmar. Vanliga, hederliga s.k. "sockerdrömmar" enligt recept ur min gamla Vår kokbok som jag fick av mamma och pappa 1992. En bra allround-kokbok, faktiskt, som har tjänat mig väl både vad gäller bakning och matlagning. Här är dröm-receptet:

Drömmar

75 g margarin eller smör (blir riktigt bra med margarin, faktiskt)
1,5 dl socker
0,5 dl olja
2,5 dl mjöl
0,5 tsk hjorthornssalt
1 msk vaniljsocker

Sätt ugnen på 150 grader. Rör rumsvarmt fett och socker poröst med elvisp. Tillsätt oljan och vispa smeten riktigt pösig. Detta är nog det viktigaste, tror jag. Blanda ihop mjöl, hjorthornssalt och vaniljsocker och rör ner det i smeten. Jag kör då på lägsta visp-hastigheten. Efter en stund bildas en fin, "samlad" deg. Låt gärna degen vila svalt en stund. Rulla degen till längder, dela dem i bitar och rulla till små bollar. Lägg dem på plåtar (två plåtar räcker) och grädda mitt i ugnen ca 15 minuter. Enligt Vår kokbok ska man inte öppna ugnsluckan förrän mot slutet och jag har aldrig provat det heller... Kakorna blir blekgula med sprickor och är oerhört möra och goda. Går bra att frysa också.

Jag gjorde dubbel sats, något man ska vara försiktig med när det gäller småkakor, men jag var noga med vispningen och fick perfekta kakor ändå. De går åt ganska fort hos oss...

Shopping och tokjäst bröd

Vi hade inget särskilt att göra idag då vädret var lite trist, så vi bestämde oss för att åka till Nacka Forum, ett stort köpcentrum inte långt från Gustavsberg. Vår mellandotter Maja avskyr att gå i affärer och ville stanna hemma, själv. Hon passade på att rita, jobba i sin mattebok och leka med våra möss. Igår kväll hade jag startat igång en liten surdeg och på morgonen kompletterade jag med en s.k. "raskdeg" där man tillför lite jäst också. Innan vi åkte och handlade, vid lunchtid idag, körde jag degen med övriga ingredienser och lät den jäsa i bunken. Detta bröd är inspirerat av "Urbans tyska surdegsbröd" som jag bakat tidigare, men jag mixtrade lite för spänningens skull...

Vi spenderade några timmar i affärerna och kom hem med födelsedagspresent till snart femårige lillebror samt kläder till 11-åriga storasyster som växer så att det knakar. Det blev också lite onödigt men fint till mor själv att ta på... såklart... Pappa Olof tjatade till sig två storpack sportsockor, såna som man får ohämmat mycket tåludd av...

När vi kom hem hade degen jäst över alla bräddar, den hejdades enbart av plastfolien som jag hade dragit över bunken. Jag matade försiktigt ner degen innan vi åt hämtpizzorna vi köpt på väg hem. Uäh! Jag gillar inte alls sådana, men ingen av oss orkade med att starta grillen och sedan vänta två timmar på den hela kotlettraden som vi marinerat på förmiddagen. Det blev nödmat, helt enkelt. Som tur var hade pizzorna riktiga, färska champinjoner. Jag är dock skeptisk till skinkan som känns väldigt pressad och processad.

Degen hann jäsa upp igen, mera kontrollerat denna gång. Den var mycket kletig eftersom jag i vanlig ordning inte hade riktig koll på mjölmängden. Men det blev i alla fall tre fina limpor, inte alls höga, men goda och med fina små luftbubblor. Så här tror jag att jag gjorde:

Kväll:

150 g rågsurdegsgrund ur kylen

150 g rågmjöl (Saltå kvarn, verkar vara mellangrovt)

300 g ljummat vatten (alltså blanda kokt och kallt till fingervärme)

Blandade i bra bunke och plastade in.

Jag sköljde och skållade också ca 1,5 dl hela vetekorn (Saltå kvarn) och lät "skållet" stå framme över natten.

Morgon:

"Raskdeg" bestående av:

13 g jäst

ca 4 dl ljummat vatten

ca 500 g rågsikt

surdegen från kvällen innan

Jästen löste jag upp med lite vatten och blandade i övriga ingredienser till denna "raskdeg" i degblandaren. Sedan fick det stå och mogna med plastfolie över ca 2-3 h.

Lunch:

ca 3 dl ljummat vatten

1 dl vetekli

1 dl vetegroddar

1 dl grovt rågmjöl

12 g jäst

ca 600 g vetemjöl (man bör kunna ta mer för att få en mindre klibbig deg!)

20 g salt

stött fänkål samt malda brödkryddor (anis och fänkål) efter smak, jag tog någon tesked

mörk sirap efter smak, jag tog 3-4 msk

Jag löste upp jästen i lite vatten i en skål och körde igång degblandaren på långsam hastighet innan jag hällde i vattnet med jästen och övriga ingredienser utom saltet. Det skållade vetet fick rinna av i en sil innan det hälldes ned i degen. Jag fick dra upp hastigheten till 2/3 fart och körde ca 5 minuter innan jag hällde i saltet och körde med ännu lite högre hastighet i ytterligare några minuter. Sedan fick degen jäsa plastfolieövertäckt, tyvärr helt ensam och okontrollerat.

Middag:

Med mycket mjöl på diskbänken kladdade jag ut degklägget och delade i tre delar som jag och maken brottade ner i oljesmorda och rågmjölade formar. Det hela såg för uselt ut, men limporna började genast höja sig. Jag lät dem inte jäsa mer än ca 40 minuter eftersom jag hade tröttnat på eländet, men jag antar att det kunde fått ta ytterligare en stund. Ugnen satte jag på 250 grader och skjutsade in formarna på gallret på nedersta falsen, sänkte genast till ca 220 grader och lät bröden grädda i 50 minuter. De reste sig riktigt fint trots den tunga och klibbigt överjästa degen och skorpan blev suverän. Jag hade skårat bröden med två längsgående skåror när de lagts ned i formarna och då passade brödet på att spricka lite fint längs dessa skåror. Inte dumt alls. Doften i köket kan inte beskrivas, det är härligt att baka bröd!

Limporna gick mycket lätt att tippa ur formarna och bröden fick svalna på galler utan bakduk. En limpa svepte jag in i en kökshandduk och tog med på vår kvällspromenad till goda vänner. Jag har märkt att vi ändå inte hinner äta upp allt bröd innan jag bakar igen och då är det roligt att ge bort en limpa som är nybakt. Bröden är på bilden längst upp.

Jag bakade faktiskt i tisdags också, mina bästa ljusa bröd då jag struntade i formar och gjorde superfina "franskor" med sneda skåror, se nedan när de tas ut ur ugnen. Vi har lyxrostat detta hela Kristi Himmelsfärds-ledigheten. Med Värmdö-tillverkad hallon-rabarbermarmelad (av Anna Ranebo, Nora Gård). Och vanlig prästost, såklart. Mums! Dagens variant av "Urban"-bröd med hela vetekorn i smakade mycket bra med lite smör på till en kopp grönt te nu på kvällen.

Surdegsserie

Från stripgenerator.com. Ett ställe där man kan göra egna seriestrippar. Självklart min man Olofs idé.

Gratulafipennor och brödvariant

Ledig tisdag! Skönt att bara vara hemma. Inga bussresor till stan eller så. Lillebror har varit förkyld med ont i örat ända sedan fredagskvällen och största systern är också hemma med huvudvärk och lite feber sedan igår. Barnen slappar och jag fixar lite.

Efter lunch ville Lukas att jag skulle ta fram gratulafipennorna så att han kunde skriva inbjudningar till sitt kommande kalas. Storasyster Matilda höll på att skratta ihjäl sig när jag tog fram påsen där vi har kalligrafipennor... Det var ändå logiskt att kalla dem för gratulafipennor eftersom de oftast bara åker fram när jag ska skriva på något gratulationskort.

Jag bakade en variant på "mitt egna" bröd. Jag tror att jag har för lite mjöl i ursprungsreceptet eftersom degen är så kletig. Men idag tog jag lite rågmjöl, dinkelmjöl och vetegroddar och minskade mängden specialvetemjöl istället. Som tur var blev också dessa goda.

PR, skönhet och matteprov

Jodå, NVP skrev en artikel om vår kör. Ser jag verkligen ut så där galen när jag sjunger...? Lite rädd blev jag allt när jag såg bilden. Men, sån´t är livet! Man ser ut som man ser ut, helt enkelt.

Idag var jag på ansiktsbehandling för första gången i mitt liv. Jag hade fått ett presentkort och besökte Torsgatan 49, en liten mysig och fräsch salong med en väldigt duktig hudterapeut som peelade, portömde och masserade mitt ansikte under en timmes tid. Hon hann också med att lägga ansiktsmask, rengöra och smörja in huden samt att plocka mina ögonbryn. Allt utom portömningen och brynplockningen var väldigt behagligt. Min skönhetsvård består annars av snabbdusch, deo och tandborstning. Kanske borde jag bry mig lite mera? Vi får se. Rätt vad det är så gör jag om ansiktsbehandlingen någon gång...

Nu är det sista matteprovet för läsåret alldeles strax klart. Jag ska bara fixa lite till med det innan jag är nöjd. Frågan är om mina elever blir så värst nöjda. Jag har två omvårdnads-ettor som ska skriva provet under veckan. Nästa vecka blir det nationellt prov del 1 och där nästa vecka kommer del 2. Sedan har vi ett par veckor på oss att repetera och reparera det som behövs innan jag med gott samvete kan kolla i kursmålen och konstatera att ALLA elever nått minst G på kursen...! Här kan man roa sig med lite sudoku, exempelvis som uppvärmning inför vårt sista avsnitt om grafer och koordinatsystem!

Grissjuka och mattelektion

Lillebror Lukas har varit förkyld några dagar. Inte förfärligt förkyld, bara lite lagom. Han har haft snuva och har varit lite varm under ett par dagar. Igår var vi hemma bägge två för att vila. Vid lunch sade Lukas till mig att vi nog måste åka till doktorn ändå. Han hade säkert fått grissjukan och behövde medicin. Tänk vad ungar lätt snappar upp saker och ting! Vilken inlärningsförmåga! Själv får jag anstränga mig superhårt för att lära mig vad några ministrar heter eller hur många ledamöter som sitter i Europaparlamentet. Det är helt hopplöst svårt att komma ihåg!

Idag var Lukas bara snuvig, men han fick för säkerhets skull vara hemma från förskolan ändå. Jag hade bara en mattelektion på förmiddagen och ett omprov med några elever efter lunch. Lukas följde med mig på lektionen kl. 10. Han hade packat en handväska som han fått av ena storasystern med en pistol, en transformer-bil, en fejk-mobil och en burk försvarets hudsalva. Det blev en mycket intressant lektion. Jag försökte gå igenom potensekvationer med eleverna. Eleverna tittade bara på Lukas och uppfattade inte mycket av min genomgång. Lukas undersökte OH-apparaten och fixade roliga skugg-bilder på filmduken med hjälp av sina grejer och diverse kontorsmateriel. Stackars elever, vi har prov på sista kapitlet nästa onsdag... hur ska de klara detta efter denna lektion...?

Pollinering och PR

Bläk! Jag har blivit pollenallergiker på äldre dar! Mycket irriterande, minsann! Det blir dessutom bara värre och värre verkar det som. Eller så är det jag som blir sämre på att uthärda nysningar, näsdropp och svullna, kliande ögon. Trött och yr känner jag mig också. Som tur är verkar jag mest reagera på björk och annat som gror nu, det går över senare i sommar. Rent generellt försöker jag att undvika oönskad pollinering... året om faktiskt!

Igår afton träffade min kör ett par reportrar från vår lokala tidning, Nacka-Värmdö Posten, för ett reportage om Gospelago som "skärgårdens gospelkör". Eftersom vi kommer att delta i Gustavsbergs kyrkas gospelmässa 10 maj hoppas vi på bra PR genom NVP som utkommer tisdagen innan. Spännande! Lite snopet bara om det endast blir en notis på några rader... jag återkommer i ärendet.

Godast och ganska eget ljust bröd

I helgen bakade jag det godaste surdegsbrödet hittills enligt maken Olof. Dessutom var receptet ganska eget, fastän jag självklart har inspirerats av surdegskungen. Jag ville prova att göra ett ljust matbröd men med rågsurdegsgrund. Jag drog i ordentligt med surdegsgrund och fick höga, fina bröd med stora hål. Allt för stora och ojämna eftersom marmeladen hade lust att slinka igenom några av de större hålen, men det var ändå lyckat. Smaken var suveränt god, precis lagom syrlig och brödig. Så här gjorde jag mina bästa ljusa bröd:

Morgon (kl. 9.00)
190 g surdegsgrund direkt ur kylen
300 g specialvetemjöl
300 g ljummet vatten (blanda kokt och kallt till "lagom")

Detta blandade jag i en bunke, täckte med plast och lät stå i vardagsrumsfönstret där solen hade legat på hela morgonen så att det var ordentligt uppvärmt.

Dag (kl. 13.30)
400 g ljummet vatten
750 g specialvetemjöl
morgonens blandning

Detta körde jag i assistenten på medelfart i 5 minuter. Därefter tillsatte jag 21 g salt och körde ytterligare 5 minuter på lite högre hastighet.



Degen fick jäsa med plastfolie i 30 minuter innan jag med en hård slickepott vek ihop den lite från sidorna och mot mitten. Jag fortsatte att "vika" efter 30 minuter till och sedan efter 60 minuter och 60 minuter igen innan jag tyckte att degen hade jäst klart. Den var ungefär dubbelt så stor som från början.

Afton (kl. 17.15)
Jag stjälpte upp degen på väl mjölat bakbord. Degen var mycket lös och ganska svår att hantera. Jag delade den i tre delar, plattade bara till varje del och rullade snabbt ihop dem för att lyfta över till bakpappersklädda, avlånga formar där bröden fick jäsa ytterligare en dryg timme under bakduk.

Kväll (kl. 18.30)
Ugnen var värmd till 250 grader då jag satte in bröden och sänkte direkt till 225 grader. Efter 15 minuter sänkte jag till 200 grader och väntade ca 15 minuter till innan termometern visade de magiska 98 graderna som jag lärt av Martin Johansson...

Långtråkigt, lantbröd och potatisskalare

Idag var lillebror och jag lediga. Vi gillar att ta det ganska lugnt, men samtidigt göra "vettiga saker". Vi har inte riktigt samma uppfattning om detta, Lukas (som inte fyllt 5 ännu och jag (som dessvärre hunnit bli 38). Jag tyckte t.ex. att det var vettigt att baka det syrliga lantbrödet som jag satte igång med i går kväll, medan Lukas tyckte att vi skulle gå ut och leka i riddarborgen tillsammans.

Jag brukar vara ganska trist på min lediga dag och menar att han gott och väl kan sysselsätta sig själv (enligt principen att det är nyttigt att barn har långtråkigt ibland så att de lär sig uppskatta det som är roligt...) eller att han helt enkelt kan få gå till förskolan fram till lunch för att hinna roa sig med andra barn. Oftast vill Lukas ändå vara hemma och han accepterar att jag är tråkig. Alltså lekte han i sitt rum med Playmobil-figurer medan jag fixade degen, städade undan frukost och bäddade sängar bland annat.

Efter lunch ville Lukas leka "Batman och dom" och behövde en batman-kappa. Det blev till att klippa sönder en gammal t-shirt och sedan kunde jag stå och stryka tvätten ur den stora IKEA-kassen medan vi lekte. Jag spelade den förtvivlade mamman vars två små barn kidnappats av Pingvinen och som gråtande ringde Batman för att be om hjälp. Lukas fixade övriga roller. Pingvinen hade varit extra dum och faktiskt fångat Stålmannen (med lite kryptonit är det inte så svårt) och Hulken (sömnmedel när Hulken hade sin mänskliga skepnad) som Batman också fick rädda.


Klockan ett ville Lukas att storasystrarna skulle komma hem. Jag förklarade att det dröjde en timme till, ungefär två avsnitt av Tarzan (TV-serien, den tecknade). Lukas tyckte att vi helt enkelt skulle gå och hämta dem i skolan och jag fick förklara idén med skolplikten lite kort. Lukas trodde också att en timme hade gått så snart han sagt "ett" och så fick jag förklara hur sekunder och timmar hänger ihop. Lillebror försökte räkna till 3600 men hade lite svårt att komma ihåg vad som kom efter 39...

Nåja, flickorna kom hem till slut när Lukas ägnat sin timme åt att måla med vattenfärger. Mest döskallar. Inför middagen hjälpte han till att duka och skala potatis. Han passade på att prova ut vilken av våra tre potatisskalare som var bäst.
Den äldsta och rangligaste, såklart. Den gillar jag också bäst. Det blev en god potatis-, lök- och purjolökssoppa med det nybakade syrliga lantbrödet till. Väldigt gott, speciellt med krämig mögelost på brödet...

Grönsaksbiffar

Ibland mixtrar min man och jag med vegetariska rätter. Vi är uppfödda på husmanskost, köttbaserad sådan, men tycker om att prova lite annan mat. Ingen av oss var t.ex. vana vid pastarätter under vår barndom. Spagetti och köttfärssås eller makaroner och korv var det vi hade provat. I vår gemensamma "ungdom" blev det desto mer av pastarätter. Penne med mussel- och sparrissås, het ugnsrätt med paprika, purjo och zucchini toppad med räkor och bandspagetti till eller annat "vågat". Också pajer av olika slag var nymodigheter för oss. Spännande!

Vi har gått ännu längre nu och provar vilt alla möjliga och omöjliga varianter av såväl kött som grönt. En liten "vuxenfavorit" är olika typer av grönsaksbiffar. Godast har de blivit med rotsaker, t.ex. morötter, vitkål (smakar vitkål ganska mycket!), kålrot eller potatis samt lite milda bönor eller kikärter samt några ägg och lämpligt mycket hirsflingor (för att "suga upp" vatten ur grönsakerna) samt kryddor. Idag provade vi att mixa detta i våra första Auberginebiffar:

1 aubergine i bitar, nedstänkt med pressad citron för att inte mörkna så snabbt
ca 4-5 dl kokta kikärter (kokade egna dagen innan, med salt, vitlök, lagerblad och rosmarin i kokvattnet)
en bit purjolök, finstrimlad
2 ägg
ca 1 dl hirsflingor
3 vitlöksklyftor (utan den gröna kärnan)
spiskummin
koriander
salt
svartpeppar
chilipulver
paprikapulver

Vår matberedare fick jobba ett par minuter för att få till en slät, lite senapsfärgad smet som vi stekte i olivolja genom att klutta ned ganska små och trevliga högar direkt i stekpannan. Efter att ha fräst på båda sidor tills biffarna fått fin färg slängde vi in dem i en form i ugnen, ca 150 grader, tills vi var klara med allt. Till dessa biffar passar en fräsch sallad med sallad, tomater och oliver samt en god lime- och myntaröra:

turkyoghurt
lite limeskal (skrubba limen med diskmedel och disksvamp i ljummet vatten först!)
lite pressad lime
torkad mynta (eller ännu hellre färsk!)
lite honung

eller en smaskig fetakräm:

turkyoghurt
fetaost som man mosar med en gaffel
lite citronskal och citronsaft
lite honung
någon örtkrydda som man gillar

Det jobbiga är förstås att barnen inte fascineras av vegetarisk mat... Vi tvingas alltså att steka små köttfärsbiffar till de små liven och koka lite potatis eller pasta till. Dubbelarbete visserligen, men det går nog över så småningom. Vi brukar muta barnen med en enkrona var för att förmå dem att smaka...

Gott och hållbart

Jodå, det mörka och grova brödet blev mycket gott. Vi provsmakade samma kväll och även döttrarna gillade brödet fastän de normalt sett föredrar mindre grov konsistens på smörgåsarna. Lillebror vågade förstås inte smaka, fastän jag lovade dyrt och heligt att det var helt fänkålsfritt den här gången. Nåväl, han gillar i alla fall annat - vanligt - hembakt bröd, t.ex. småbullarna av Urbans tyska surdegsbröd.

Oerhört gott blev brödet med hemgravad lax och hemmixad gravlaxsås. Det grova, lite syrliga brödet med tydliga vetekorn i smakade utmärkt med den salta laxen och den sötsurt dilliga såsen. Lite "pretto-varning" eftersom allt var så hemlagat, men smaskigt. Min man är rädd att jag ska börja odla egna kakaoplantor och göra egen choklad i min strävan efter "hemgjort och utan tillsatser". Töntigt! Men en liten plats i rabatten för kryddväxter har jag minsann skaffat mig...



Hållbarhet är något man ofta hör talas om i samband med surdeg. Själv är jag väl inte helt övertygad ännu eftersom jag tycker att allt bröd tyvärr känns tyngre och hårdare dagen efter, men det grova brödet har varit gott två dagar efter bakningen. Det kan ju bero på att brödet inte bara består av glutentrådar och luftbubblor utan är kompaktare, saftigare och mäktigare redan från början. Jag återkommer med bilder. Nu ska jag baka mera Lyxigt knäckebröd.

Vårkänslor och mörkt surdegsbröd

Idag var det fint väder igen. Härligt! Här är ett par påsk- och vårbilder från vårt kök. Jag hade satt igång att baka ett mörkt och grovt bröd med hela vetekorn - Martin Johanssons förstås! Ändrade lite i hans "Kornbröd med dinkelflingor" som du hittar bland hans recept - igår kväll, och det blev klart för en timme sedan. Hoppas, hoppas att det blev gott. Degen var gräsligt lös och i formarna jäste det inte upp så som jag hoppats, men jag ska smaka imorgon. Om jag inte behöver prova ikväll förstås...

Farlig sol och Nubbesallad

Hu, jag är helt rödflammig i ansiktet och på halsen. Efter bara en halvtimme (max) i solen! Så otroligt otacksamt! I min ungdom kunde jag inte ens stava till solbränd utan blev direkt brun, utan att ens fjälla sedan. Nu när jag är... hmmm... äldre, behöver jag heltäckande kläder hela året. På vintern fryser jag och på sommaren tål jag inte sol. Suck! Kanske vore burka ett bra plagg för mig?

Jag går istället in och ägnar mig åt lite middagsfix. Nubbesallad ska hackas ihop, gravlaxsås måste mixas ihop och jag funderar på att göra en liten Janssons frestelse fastän det bara är jag i familjen som gillar det, vi får se hur det blir med det.

Vår nubbesallad är i alla fall underbart god och såhär gör vi efter ett recept jag fått av min mamma:

6-7 kalla kokta potatisar, skär i små, små kuber
2 hårdkokta ägg, skär i små bitar
1 burk matjessill, skär i små, små bitar
1 dl gräddfil
någon matsked majonnäs
1 liten rödlök, finhackad
4 msk Kalles kaviar
dill, finhackad

Blanda allt och smaka om du behöver mer gräddfil, majonnäs eller kaviar. Låt helst stå i kylen någon timme innan servering. Garnera gärna med hackad persilja eller gräslök och ägg i klyftor. Ät med ljusugnsbröd och smör till. Nubbe och öl är läskande att dricka till.

Skärtorsdagsmässa

Min bror skulle upptas i församlingen i den katolska kyrkan, så jag var med och delade högtiden med honom och övriga besökare. Kyrkan var helt full av människor av alla färger och former. Många präster, diakoner och korgossar/korflickor var också med denna skärtorsdagskväll. Det var rökelser, unison sång ledd av damkör och även fottvagning som en del i mässan. Totalt sett var det en fin och högtidlig mässa. Jag är glad att min bror har funnit sin tros hemvist. Den gåva av kärlek som Gud har gett männsikorna genom sin son Jesus är värd att tänka på varje dag, inte minst nu när vi firar påsk världen över.

Pianostämning och surdegsbullar

Igår ringde jag en pianostämmare. Det har inte blivit av på sisådär 20 år... Som tur var hade han tid att komma redan idag. Efter drygt två timmar hade han fått pianot halvstämt, d.v.s. det fattas ännu lite innan det är perfekt. Vi får anlita honom igen till hösten för att slutföra jobbet. Men nu är pianot i alla fall stämt "inom sig" så att det låter fint att spela. Kul! (Den observante undrar nog vad det är för fult spännband som sitter mitt i pianot. Det är såklart en säkerhetsanordning för att barn inte ska klippa av fingrar på andra barn när de blir trötta på musiken och smäller igen locket... min pappa Einå tänker på ALLT!)

Samtidigt hade jag satt igång en variant av "Urbans tyska surdegsbröd" som jag har provat en gång tidigare. Den s.k. raskdegen fick jäsa dubbelt så länge eftersom jag inte kunde köra igång assistenten medan pianostämmaren var här och jobbade. Jag misstänker att han skulle ha störts av ljudet... Nåja, det blev mycket goda små bullar istället för limpor denna gång. Bara för att det är så enkelt att ta fram lagom många till frukost. Lillebror som vägrat smaka något bröd med fänkål i åt med god aptit. Tills jag avslöjade att det faktiskt var fänkål i... (Jag hade piffat upp receptet med ett par matskedar stött fänkål och även penslat bullarna med sirapsvatten och strött över rågflingor). Oj, vad arg han blev. Och vad äckligt brödet blev helt plötsligt. Barn är för roliga!



Det är min lilla svärmor som har broderat texten på bakduken, hon tycker att det ska vara ordning och reda så att man vet vad som är vad bland textilierna. Tack, May!

Rulle vs. degkrok

Jag provade båda såklart vid första surdegsbaket. Till surdeg kan jag efter bara ett försök rekommendera degkroken. Rullen klibbar bara vid kanten på bunken på ett helt meningslöst sätt medan kroken ändå sitter där den sitter i mitten och tvingar den sega degen att blanda sig. Rullen gör sig bäst till snälla bulldegar av vete. Men då kör jag oftast bara elvispens degkrokar på en halv liter degvätska. Minsta möjliga krångel. Alltså: rullen får ligga till sig i tillbehörslådan tillsammans med köttkvarnen och korvstopparen... Degkroken däremot åker fram allt oftare...!

Fredagsgott

Min man och jag brukar ibland på fredagar äta annan mat än barnen. Godare, helt enkelt. Våra barn brukar få mera barnvänlig föda som köttbullar som blivit över från dagen innan eller pastasås med skinka och ost som man lagar blixtsnabbt. Sedan kan maken och jag plocka fram det som vi gillar. Och det är dessutom busenkelt. Lite räkor, lite lufttorkad skinka, lite god sallad, några oliver, någon ost och lite bröd. Och ett glas rött vin till. Sedan sitter vi i köket och myser medan barnen kollar på något skrikigt barnprogram på TV. Suck! Detta mummade vi i oss i fredags:

Brödbaksbilder

Här - gott folk - är ett par bilder som bevisar brödbaket då jag fick till riktigt bra bröd, men inte så höga som önskat, av Martin Johanssons "Utan särskilda krusiduller". Inte stora och fina bilder, men ändock: bilder!

Bröden jäser:


Färdiga!

Audition

Vi hade "audition" till vår kör, Gospelago, igår. En ny sopran skulle "testas". Eftersom vår musikaliske körledare Tobias och vår sopran/körledar-vikarie Åsa skulle komma till oss och fika med sina familjer passade vi på att slå två flugor i en smäll. Nya sopranen fick helt sonika komma hem till oss och sjunga inför såväl vuxna som barn (men de små liven var för tillfället inhysta i vår mellandotters rum där de hade hur kul som helst). Jag hade inte varit med på någon uttagning förr - och eftersom jag varit med och startat kören behövde jag själv inte utsättas för denna prövning som tur var - men sopranen klarade sig galant, vårt ostämda piano till trots. Så nu är vi 18 deltagare i Gospelago. Roligt! Vi sjunger i Gustavsbergs kyrka söndag den 10 maj på gospelmässa kl. 11.00. Kom förbi och lyssna!

Gospel

Oaaaaah!!! Jag har helt glömt bort att blogga om skärgårdens bästa gospelkör! Det är såklart min kör... vem kunde tro något annat! Vi är 17 sångare som träffas varannan eller var tredje vecka och sjunger så att det står härliga till. Gospel. Som får taket att lyfta. Håll koll på vår hemsida så att du inte missar våra uppsjungningar. Min man och jag hade inte sjungit i kör sedan tonåren och tyckte att det var på tiden att komma igång igen när barnen börjat bli så stora att de inte behöver mamma och pappa precis 24 h per dygn. Tillsammans med världens bäste musikaliske ledare tillika makens musiklärarkollega på en högstadieskola i samhället startade vi en helt egen kör, Gospelago. Det är fantastiskt roligt att få sjunga lite för "ens egen skull" efter 10 år då vi bara sjungit Imse Vimse och Ekorrn satt i granen för barnen...

Lyxigt knäckebröd

Det känns väldigt konstigt att publicera ett recept, speciellt när det i stor utsträckning inte ens är mitt eget påhittade recept. Men så tänker jag att vilket recept på bröd är egentligen någons eget unika recept? Bröd består ju i princip av vätska, mjöl och jäsmedel. Nåväl, jag har provat göra eget tunt och knaprigt knäckebröd i stil med Vilmas knäckesticks och det blev galet gott. Så här gjorde jag "Lyxigt knäckebröd" vid försök nummer två, med surdeg:

ca 3/4 dl rumstempererad surdeg (råg)
5 dl vatten (ljummet)
1 tsk salt
mörk sirap efter tycke och smak (jag tog ca 3 msk)
brödkryddor efter tycke och smak (jag tog 2 tsk fänkål och 1 tsk kummin, stötta i mortel)
9-10 dl blandade mjöler (jag tog 2 dl dinkelmjöl, 2 dl grovt rågmjöl, 2 dl vetekli, 3 1/2 dl vetemjöl)

Detta körde jag i maskin (hushållsassistent) tills degen kändes smidig men ändå klibbig, ca 7-8 minuter. Degens konsistens beror lite på val av mjöler, så håll koll och känn efter hur mycket mjöl som behövs. Sedan grävde jag ut degen på mycket väl mjölat bakbord. Ta vetekli och vetemjöl så blir det extra gott. Jag fick kämpa för att få ut all deg... Därefter tog jag en lämpligt stor bit, lade den mitt på en stor hög mjölblandning, toppade med mera mjöl och kavlade ut den så tunt jag bara kunde, utan att vända på den.



Mjölet gled med allt eftersom jag kavlade, så det var inte något problem med att degen fastnade. Jag penslade degplattan med ljummet vatten och strödde på sesamfrö och flingsalt. Sedan kavlade jag lätt ovanpå detta för att få frön och salt att fästa bättre. Jag avslutade med ett drag med kruskaveln innan det blev dax att sporra (med väl mjölad sporre/pizzaskärare) eller skära ut rutor. Dessa pillade jag upp med degskrapan och placerade ganska tätt på bakpapperklädd plåt. Jag gräddade 4-5 minuter i 250° och lade sedan brödbitarna på ugnsgallret medan jag fortsatte med nästa laddning.

När allt var klart sänkte jag ugnstemperaturen till 75-100° och eftertorkade alla knäckebitar på gallret i ca 1 1/2 timme för att få till rätt knaprighet. Första gången var jag klantig och fick lite olika tjocka brödbitar, medan jag vid andra baket var supernoga med att få alla bröd på samma plåt lika tjocka/tunna. Då är det lättare att få till lämplig gräddning. Det hela påminner lite om att baka pepparkakor faktiskt - man pillar upp knasiga former från diskbänksplåten och stressar mellan kavel och grytlappar...

Jag undrar om jag kanske föredrar bara fänkål som krydda. Man får prova sig fram. Första gången hade jag bara fänkål, 2 tsk. Jag hade inte heller någon surdeg och tog istället 50 g jäst, 5 dl vatten och även 1/2 dl olja till ca 12 dl blandade mjöler (valde 2 dl dinkel, 2 dl grovt rågmjöl, 2 dl vetemjöl, 4 dl rågsikt och 2 dl vetekli). Då passade degen också till runda mjuk-kakor när jag inte orkade kavla knäckebröd efter en stund. Det blev väldigt gott, barnen älskade brödkakorna med smör och ost på. Surdegen gjorde dock knäckebröden ännu godare och fylligare i smaken, men jag provade inte att göra mjuk-kakor av den degen.



Nåväl. Dessa goda lyxknäckebitar passar väldigt bra med chevréost och fikonmarmelad på till ett glas vin som liten aptitretare innan lördagsmaten. Det passar också med färskost, t.ex. Philadelphia, och en kopp Rooibos-te på kvällen. Mums för både gom och själ!

Geometri- och bilprov(ning)

Idag hade en av mina ettor geometriprov. Det var nog många som klarade sig, vill jag hoppas. Klassen är en väldigt spontan, härlig och gullig blandning av elever och jag gillar dem verkligen allihopa. Eleverna fick en och en halv timme på sig att lösa 8 G-uppgifter samt 3 VG-MVG-uppgifter och några suckade tyvärr uppgivet efter ett tag. Nåja, jag ska rätta och se hur det gick. Ingen idé att oroa sig i förväg...

Direkt efter elevernas prov var det bilens tur. Bilprovning. Och lotten föll på mig som hade större möjlighet att trixa med arbetstiden idag. Tack och lov gick den igenom besiktningen i Nacka och en mycket trevlig och hjälpsam besiktningsman berättade allt eftersom han arbetade sig igenom protokollets punkter. Nu vet jag precis vilken klämma till avgassystemets upphängning som snart behöver bytas... Ska genast ombesörjas (alltså: jag har vidarebefordrat informationen till maken...!)

Bilder, blogg och bröd

För att få fart på min blogg ska jag publicera några bilder så småningom. Det kommer att bli några bilder av t.ex. mat och bakverk som jag tycker speciellt mycket om. Tyvärr tar jag bilderna själv. Det betyder att skakningsoskärpan är enorm, avståndsinställningen är urusel och bakgrunder och komposition i övrigt är helt värdelös. Men så får det bli. Jag är jag och mina bilder är mina.

I vilket fall som helst så kommer åtminstone en bild att bli bra, nämligen den som min man tog av den surdeg jag satt sprutt på idag. Det blir brödet "Utan krusiduller" från Martin Johansson, surdegsgurun nr. 1. Varianten utan frukt och nötter. När jag körde degen i maskinen under eftermiddagen kändes stor skillnad från förra försöket med lantbrödet (enligt Martins recept i SvD). Nu följde jag ganska så slaviskt Martins recept där ingredienserna vägs (vikt) istället för mäts i volym. Degen var seg, blank och smidig efter 8 minuter i maskinen. Hoppas det blir ett supergott bröd i morgon bitti... Som sagt var, snart kommer bilder!

Baka, baka, inte bara kaka...

Jag fick för mig att prova sätta egen surdeg efter att några gånger besökt Martin Johanssons otroliga blog Pain de Martin om just bakning med surdeg och efter att samme hemmabagare omskrivits i SvD där ett enkelt recept också fanns. Min surdeg var klar för användning i fredags och jag blev färdig med själva slutprodukten, bröden, på lördag eftermiddag. Inte helt lyckade lantbröd på höjden, men smaken var suverän.

Söndagen innan hade jag dessutom börjat experimentera med att baka egna små goda knäckebröd i stil med de superdyra Vilmas knäckebröd. Eftersom det på förpackningen står att Vilmas är handbakade bestämde jag mig för att försöka själv. Jag lät mig inspireras av flera recept som jag hittade på nätet, bl.a. ett av Leila Lindholm, men modifierade recepten efter eget tycke. Brödet blev mycket gott och kändes väldigt lyxigt. Vi njöt de sesambeströdda knäckebitarna med vitlöksost till grön ärtpuré som förrätt i lördags medan den hela fläskkarrén blev klar ute på grillen...

I förrgår provade jag att baka knäckerutorna igen - jag ska ge dem ett namn när jag har ett bra recept klart - men med min surdeg istället för jäst. Bara för smakens skull, knäckebitarna ska ändå inte jäsa. Då jag också utvecklat min kavlings- och sporrningsteknik blev dessa små bitar ännu godare än de första. Jag ska förresten ta ett par med Philadelphiaost nu.

Inlärningsproblem?

Fy, vad det är jobbigt att lära sig saker så här på äldre dar... Jag har visserligen använt mig av e-post i sisådär 100 år, haft Skype och bloggar i undervisningssammanhang under några års tid. Och jag har absolut lärt mig hantera dvd-spelare och mobilens sms-funktion. På senaste tiden har jag börjat använda mig av Googles fiffigheter som Google Docs och Picasa Webbalbum. Alldeles nyligen började jag dessutom att "twittra". Pust! Jag blir matt av att lära mig så mycket nytt! Men det är väldigt roligt, minsann. Och om inte maken vore datanörd som mer eller mindre tvingade mig att lära mig dessa nödvändigheter så skulle jag väl fortfarande skicka handskrivna brev, titta på gamla knackiga VHS-filmer, ringa till folks hemtelefoner, jobba enbart i Word/Excel och lämna in filmrullar för framkallning av foton titt som tätt...

Godsaker

Allra godaste godsaken - eller godsakerna! - är såklart min familj som består av make och tre barn. De kommer säkert att dyka upp här och var i bloggen. Kanske...

Det finns annat gott i livet också. Vänner, musik, matlagning, bakning, böcker, film och annan underhållning, natur, politik, religion och såklart allt roligt som händer i mitt arbete som gymnasielärare.

Det blir väl lite av varje, skulle jag tro. Håll tillgodo!